Är ledsen, saknar mitt hjärtegryn. 

Och det gör så jävla ont.

Mitt hjärtegryn somnade in den 6 november, hon blev 35 år.  Ingen ska behöva begrava sitt barn. Du var mitt allt.

Hela livet kämpade du.

Du hade en sådan enorm livsgnista. 

Dagarna du inte orkade sov du mest, men alla övriga dagar var du alltid glad.  Saknar dina tindrande ögon. 

Min dotter hade diagnos trisomy 18.

Hon skulle inte överlevt.

Jag har vetat ända från början att varje dag är  värdefull. Mot alla odds fick jag ha dig hos mig i 35år. 

Ingen dag har varit för given, varje dag har varit en gåva.

Och nu måste jag fortsätta utan dig.